Stad med aktiviteter, eller hur?

I biosalongen i Piugen för ett par veckor sen:
En välfylld sal, om än inte till sista platsen – över 100 personer som vrider sig av skratt i komedin Hallonbåtsflyktingen.
Piugens idrottsläktare för ett par veckor sen: För den som kommer i sista minuten är det svårt att hitta en sittplats.
Läktaren är smockfull, det är tjo och tjim, nästan karnevalstämning. Bara att tränga sig in och njuta av handbollsstämningen. Är det här faktiskt Pargas?
På konsert i kyrkan: Här finns det minsann plats, men också publik. Det blir inte ensamt och ödsligt utan en stund då musiken tar över och tanken får ro.
I Brankis med Pro Runeberg-sällskapet: Dukat för drygt 50 personer som äter, lyssnar på musik, hör på tal och i ett huvud föds tankar: Vilken variation på programutbudet i lilla Pargas!
Få personer känner jag här igen från biosalongen,  handbollsläktaren, eller ridstallets manegeläktare, men det är inte meningen. Det är viktigt att det finns variation.
Det veckoslut som nu kommer verkar fortsätta i samma stil: Flera konserter, flera filmförevisningar, hemmamatch i hockeytrean, flera juniormatcher, välmåendemässa med mera.
”Thank you for the music” är temat då Bio Sydväst visar filmer om Beatles, Nick Cave och till och med en opera kan man se på bioduken i Pargas.
Sen är det Pargas amatörorkesters konsert, Schubert mässa, skivreleaseparty för Pointless osv…
Men borde man inte klaga? Är det inte det som är samtalstonen i många debattspalter?
Den här stan är ju öde. Här händer ingenting.
Det är också på sitt sätt sant. Beroende på vart man tittar förstås.
Tomma fönster och tomma gator.
Inte är det på gågatan Pargasborna finns på vardagskvällar, eller helger heller för den delen.
Det är föreningslivet, med betoning på idrotts- och kulturlivet, som håller dem igång – som arrangörer, deltagare eller publik.
Film fungerar utmärkt ofta utmärkt på två språk, förresten.
Att lyssna på en konsert fungerar bra på alla språk.
Att se en handbolls-, hockey, fotbolls- eller innebandymatch fungerar bra oberoende av språk, den också.
Så trevlig helg i novembermörkret – ett veckoslut i Pargas blir vad du själv gör det till!