– Då jag räknade hur många spelare jag haft de senaste sexton säsongerna kom jag upp i 255 stycken, berättar Carlberg som nu inleder sin 26:e raka säsong på bänken eller i närheten av den.
Carlberg som är hemma från Västanfjärd kom till Pargas som femtonåring då han började studera vid yrkesskolan.
– Den egna spelarkarriären blev det inte så mycket av egentligen och mina kompisar spelade inte. Så det var egentligen via Jan-Egon Aaltonen i armén som jag kom i kontakt med Piffen och han lockade mig med som servicekille. Jag var ju oerhört intresserad och det sade klick direkt. Det var min grej, helt enkelt.
På den vägen är det, trots att Carlberg i princip höll paus från Piffen under hela 1980-talet då det blev husbygge och annat. Kontakten till fotbollen hölls kvar eftersom Carlberg fungerade som linjedomare på den tiden.
– Men i slutet av 1980-talet skadade jag knäet och opererades, men det blev aldrig riktigt lika bra igen och jag dömde i huvudsak bara juniormatcher efter det, säger han.
I samband med Piffens 100-årsjubileum för två år sedan tilldelades han förutom föreningens standar också Finlands Bollförbunds guldmärke – och med det följer ett guldkort som ger inträde på samtliga fotbollsmatcher i Finland. Något som uppskattas.
– Jag har varit på alla Intermatcher i Åbo så här långt den här säsongen, säger han.
– Året därpå föll vi till division fyra och ”Kecki” lade av. Vi skulle snabbt tillbaka med Bertel Isaksson som tränare, men det gick inte vägen och inför säsongen 1975 stod vi utan tränare. Vi sökte febrilt efter någon, men ingen nappade på och då vi skulle börja träna på våren stod jag sedan där, skrattar ”Sjadde”.
Den säsongen var han både tränare, lagledare och serviceman – allt i ett.
– I dagens läge skulle det nog inte gå, men tempot i division 4 på 1970-talet var nog något helt annat …
Sedan 2007 har Piffen varit i Trean och nu är man inne på tionde raka säsongen på den serienivån.
– I år har vi en kanske aningen tunn trupp, men några rutinerade förstärkningar har plockats in och till hösten torde vi få tillbaka både Matias Tulla och Jami Virtanen.
Dessutom hara det talats om att en asylsökande som bott vid förläggningen i Nagu skulle komma och träna med Piffen, men det har åtminstone inte ännu blivit av.
Men säsongsinledningen är Carlberg nöjd med så här långt. Fem poäng på tre matcher är godkänt med beröm.
– Vad jag märkt av kan nya tränaren Joonas Laurikainen sin fotboll. Han har jobbat mycket med juniorer och vill utvecklas, säger Carlberg.
På fredag blir det äntligen hemmapremiär, dessutom på Pajbackagräset istället för konstgräset på Aktia Arena.
– Wilpas har också inlett bra och det blir säkert en rysare. Bruno som i fjol spelade för LTU är en farlig spelare, det är en stor och stark kille som gör mycket mål, analyserar Carlberg utgångsläget inför fredagen.
Anekdoter finns det gott om – och alla tål förstås inte dagsljus heller.
– En historia som jag inte glömmer direkt är från året i ettan då vi spelade i Karleby. Miikka Kajander och Kimmo Karvinen kallades till dopningsprov efter matchen som började klockan 18.30 en söndag. Karvinen drack och drack, men inget kom ut och under tiden väntade resten av laget i bussen i över en timme innan vi kom iväg.
Flera historier lär det också bli, eftersom Carlberg inte har planer på att lägga av – i alla fall ännu.
– Det är roligt så länge man är frisk och orkar hålla på.
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
