Oj, dit for sommarlovet! Vädret var inte det bästa, men semester är ändå semester. När jag skriver detta är det soligt och varmt, så vädret blev riktigt bra till slut, så här efter semestern.
Jag har redan länge följt med gnället och de negativa skrivelserna om vår hemstad och undrat hur länge det kan hålla på. Jag känner inte till en enda stad där allting skulle vara perfekt, det finns nog knappast någon sådan. Som motvikt ville jag skriva om de saker som jag tycker är positiva här.
Den här skärgården är så vacker att den är en sevärdhet i sig själv. Man behöver inte gå långa vägar för att komma till en strand. Här finns fina möjligheter till olika hobbyn. Och trots ingen simhall så har vi massor av andra saker vi kan välja mellan. Det arrangeras olika slags evenemang här; det gäller bara att välja de som är mest i egen smak. Flera specialaffärer i centrum har en massa att erbjuda, vi måste bara handla där för att de ska finnas kvar även i framtiden, istället för att köpa allt från marketarna. Pargas har många fina matställen som man gladeligen kan rekommendera till sina gäster. Jag är stolt över att vi har Teaterboulage som år efter år producerar så fina pjäser. Lyckligtvis bor och jobbar här människor som har lust att utveckla staden, kanske bara en del av dessa idéer blir verklighet, men utan idéer stannar vi på ställe. Och så det där sjödjuret i centralparken, den rödfotade mörten (eller vad det nu är) Lucius, den är ju så sympatisk. Att den dessutom är unik och har en konkret funktion är ju fantastiskt. Mera sådant!
Förstås händer det också sorgliga saker som man inte kan påverka. Gösse Storfors bortgång har jag grubblat på extra mycket. Han var ju sportredaktören som alla visste. Några lämnar oss allt för unga. Gösse blev bekant med mig för många år sedan då man i Pargas årligen arrangerade lokala mästerskapen för synkroniserad konståkning. Jag själv deltog i tävlingarna och hjälpte till med arrangemangen. Han skrev alltid ett stort reportage om tävlingen och en gång ville han också göra en intervju till radion. Jag försökte hitta någon som kunde ställa upp, men sist och slutligen blev det så att jag intervjuades. Så där stod jag och svarade på Gösses frågor. Omtänksamt nog klippte han bort alla överlopps pauser och ”öö” och ”juu”, så när jag hörde intervjun på radio så lät jag faktiskt inte som en idiot. Ett stort tack till Gösse för detta.
Till slut vill jag hälsa alla som är födda samma år som jag en stor gratulation. Vi fyller ju jämt i år.
Eija Holopainen
