Någonting måste göras åt sötvattenbassängen

Slussen vid Simonbyvägen. Allt vatten som slussen stänger av bildar sötvattenbassängen. Foto: Anja Kuusisto

“Men vad?” lyder frågan. I lördags presenterade Ålö naturvårdsförening biolog Riggert Munsterhjelms utlåtande och höll diskussionstillfälle.

Ett tjugotal personer hade mött upp vid diskussionstillfället som arrangerades i Dalaskog efter naturskyddsföreningens årsmöte.

På naturvårdsföreningens uppdrag hade FD, biolog Riggert Munsterhjelm gjort upp ett utlåtande, där han presenterade fyra olika alternativ för skötseln och framtiden för bassängen. Under tillfället kommenterades hans utlåtande av fiskeriskolans rektor emeritus Kari Penttinen samt Pargas stads miljövårdschef Sture Österman.

– Jag har enbart gjort utlåtandet som alltså inte baserar sig på någon ny forskning, utan fakta som redan tagits fram. Utlåtandet baserar sig uttryckligen på min sakkunskap inom området och jag har ingen som helst personlig agenda i ärendet och kommer inte heller att desto mer försvara mitt utlåtande, säger Munsterhjelm.

Han kategoriserar två av sina alternativ som tänkbara medan två är förkastliga. Det första alternativet i utlåtandet är att man inte gör någonting alls åt bassängen.

– Det leder i förlängningen till att vattendraget kraschar ekologiskt med övergödning, syrebrist och de övriga problem som finns, säger Munsterhjelm.

Det andra alternativet är att man vidtar åtgärder, men behåller bassängen som sötvattenbassäng.

– Det är det här alternativet jag tror är det mest realistiska och anser rekommendabelt.

Det tredje alternativet som Munsterhjelm tagit fram är att man öppnar bassängen utan att vidta åtgärder. Det alternativet är enligt honom helt förkastligt, eftersom det skulle leda till att de problem som i dag finns i bassängen flyttas ut till omgivande vatten.

– Jag kritiserar starkt i mitt utlåtande människans förenklade sätt att se på dessa saker. Man tror att man med ett enkelt ingrepp, som i detta fall att öppna bassängen, återställer omgivningen till det som den en gång varit. Delvis ligger egoistiska målsättningar bakom, man är beredd att offra hela ekologin i ett större område enbart för egen vinning, konstaterar Munsterhjelm och håller med om att nostalgi kan vara farligt.

Det fjärde alternativet och det andra han anser tänkbart, men inte lika realistiskt, är att man öppnar bassängen och vidtar kraftiga åtgärder för att motverka de negativa följderna.

– I det fallet handlar det om ett stort projekt som jag personligen ur en biologs synvinkel skulle vara intresserad av att se. Samtidigt är det ett svårt alternativ att förverkliga och det kan misslyckas. Det är ett mångårigt projekt och blir dyrt. Dessutom leder det till att området krymper i och med vattenytan sjunker, säger Munsterhjelm.

Han påpekar att många inte nödvändigtvis ens tänker på att det som de upplevt i sin barndom inte kan återställas. Naturen förändras på naturlig väg, landhöjning och naturlig igenväxning måste också beaktas.

– Jag vill påpeka att jag inte gör någon rekommendation, men önskar all lycka till oberoende av hur man beslutar sig för att gå vidare i frågan, avslutar Munsterhjelm.

Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi

Delvis dystra stämningar

Fosfathalten är alarmerande hög, syrehalten är ställvis låg och nya växter slammar igen det som tidigare var Pargas råvattentag. Ålö naturvårdsförening söker stöd för åtgärder.

Allt tyder på att det behövs både vilja och finansiella resurser för att genast agera så att inte de vikar som utgör sötvattenbassängen på Ålön i Pargas ska slamma igen. Vattendjupet är flera meter men ställvis är bottnarna helt döda.

När aktiva i Ålöns naturvårdsförening i lördags möttes var tongångarna något dystra.

– Stämningen var annars ok, men många är rätt uppgivna, säger Krister Söderholm, kassör och sekreterare för Ålö naturvårdsförening.

Orsaken till uppgivenheten är tudelad: Dels handlar det om att även om merparten av markägarna runt de vikar som utgör bassängen vill öppna upp bassängen till havet, har miljömyndigheterna tidigare sagt nej och processen med en ny ansökan är omfattande.

Och dels handlar det om att de allra nyaste vattenprover som presenterades av Kari Penttinen visar alarmerande resultat, och bekräftar det som markägarna ser: Bassängen mår dåligt och slammar på vissa håll igen.

– Jag sitter som bäst och skriver ett referat från mötet. Föreningen funderar på hur gå vidare och söker samarbetsparter, säger Söderholm.

De samarbetsparter han till exempel tänker på är staden och Nordkalk.

De åtgärder som genast kunde tas handlar om att återuppta syresättningen, att minimera utsläppen via bäckar och diken, kanske plantera växter som suger upp näring i diken med mera.

Det som framförallt oroar naturvårdsföreningen är nya rön om kraftigt förhöjda fosfathalter, och att växten knoppslinga har påträffats i vikarna. Den kan bli ett rejält ogräs, är till besvär till exempel för den som ror eller kör med aktersnurra.

De höga fosfathalterna och döda bottnarna vittnar om allvarliga syreproblem i vikarna.

Föreningens medlemmar, det vill säga markägare och invånare i området, delar gemensamma målsättningar som kunde ses som självklara för den som bor intill vatten:

– Vi vill fortsättningsvis kunna simma, fiska, åka båt och vi vill att våra barnbarn ska få göra detsamma, säger Söderholm.

– Det vi inte riktigt tycker om är att vi också har fått höra att det skulle vara egoistiskt att agera för ett öppnande av bassängen, men det alla tänker på är framtiden. Att öppna bassängen till havet är det vi vill, men formellt är det Pargas Vatten som kan göra ansökan.

Anja Kuusisto
050-400 2352/anja.kuusisto@aumedia.fi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *