Havsörn och ejder

I slutet på 60-talet var det nära att havsörnen skulle ha försvunnit från våra skärgårdar. Miljögifter som örnarna fått i sig, gjorde att förökningen lyckades dåligt. Det fanns bara 35 par kvar på Åland, i Kvarken och i Åbolands skärgård. Antalet flygfärdiga ungar per år var under tio. 1972 grundade WWF en arbetsgrupp som började jobba för att rädda havsörnen. Under många år transporterades otaliga kadaver av suggor och kultingar ut på isen som giftfri föda åt örnarna. Så småningom blev örnarna avgiftade och de återfick fortplantningsförmågan. Det var ett stort arbete som alla frivilliga som deltog i projektet skall ha tack för. I början av året gav WWF ut en jubileumsskrift där man berättar om hur man räddade havsörnen.

Ingen vill att havsörnar skall skjutas eller att häckningen störs, men det är säkert skäl att helt upphöra med vintermatningen och låta bestånden av ejder och havsörn komma i balans.

Men medaljen har också en annan sida. De senaste åren har skärgårdsborna och forskarna konstaterat att ejderbeståndet har minskat katastrofalt. Man har börjat misstänka att den kraftigt ökande havsörnsstammen kunde vara orsak till minskningen. Då skyndar sig WWF:s ledning att skylla orsaken på vårjakten av gudingar, för den har man länge velat komma åt. Man yrkar på att man tar kontakt med EU för att med hot om vite få förbudet på vårjakt av gudingar verkställt i Finland.
Samtidigt råkar Hbl publicera en intervju med forskaren Mikael Kilpi från Tvärminne zoologiska station. Han säger att det är helt klart att havsörnen är orsak till den katastrofala minskningen av ejdrar, uttryckligen av ådor. Förhållandet mellan gudingar och ådor har förskjutits så att det går sju gudingar på tre ådor; det råder stor brist på ådor. Det enligt filosofie doktor Mikael Kilpi. – Om orsaken skulle vara vårjakten borde det finnas ett underskott av gudingar. Det vet man med säkerhet inom WWF och då är det oärligt att inte erkänna att projektet lyckats lite för väl, att havsörnsbeståndet blivit alltför stort och är orsak till ejderbeståndets nedgång.
Jag har hört personer som vistas ute i skärgården berätta om flockar av havsörnar, i ett fall åtta örnar och i ett annat fall 15, som angriper ådor och ungar som samlats i en vik. Ådorna försöker modigt försvara ungarna och ungarna försöker fly genom att dyka, men så fort de kommer upp blir de tagna av örnarna och i praktiken blir viken tömd på ejdrar.
Mikael Kilpi föreslår att man borde sätta ut ruvningsskydd av faner åt ådorna i ytterskärgården. Vanligen ligger boet i skydd av en enbuske, men i öppen terräng där boet ligger under eller bredvid en sten, blir ådorna tagna på boet. Skydd har tillverkats också i Pargas på holktalko och de gör säkert att ådornas överlevnad under ruvningstiden ökar. Men sen när äggen kläckts och ungarna samlas ute i öppet vatten är faran igen överhängande.
Ingen vill att havsörnar skall skjutas eller att häckningen störs, men det är säkert skäl att helt upphöra med vintermatningen och låta bestånden av ejder och havsörn komma i balans. WWF säger att organisationen slutat, men jag misstänker att en hel del privatpersoner som deltagit i utfodringen fortsätter med den.
Kari Penttinen
Biolog, f.d. rektor för Fiskeriskolan