En höst gjorde jag en överenskommelse med grannpojkarna som så gärna ville samla kastanjer. De fick komma in på gården och samla så mycket kastanjer de ville förutsatt att de kastade de otäcka, taggiga skalen i en skottkärra. En klassisk win-win -situation. Växthuset har hela sommaren försökt producera nånting, men till mitt stora förtret har den bästa tomatskörden kommit i oktober och det finns fortfarande gott om karter som antagligen aldrig mognar i kylan. Lyckligtvis har jag fått en del av dem att mogna inne i rumsvärme.
Kanske man dessutom borde lära sig att följa mönster, eftersom jag oftast brukar komponera själv.
Kvällarna är redan mörka. Därför har jag börjat med att tända ljus i lägenheten, de ger en mysig stämning. Jag planerar olika belysningar för gården och för ut lyktor på verandan. Det gillar jag. Jag har till och med tagit yllesockorna i bruk igen efter sommaren. Egentligen ska jag medge att jag redan haft dem framme en tid, eftersom jag är så frusen av mig. Jag gillar inte höstkulingen eller slaskvädret.
Om jag bara kunde, skulle jag konstant sitta inomhus i stearinljusens sken och undvika det våta. Men jag har en vit, långhårig hund som ska ut, oberoende av vädret. Att gå ut med hunden är inte det jobbiga, utan att komma tillbaka in med all smuts.
Nå, man vänjer sig vid allt och jag skulle aldrig byta bort hundägarens tillvaro mot någonting annat. Men ett önskemål har jag till moder natur: jag vill ha en torr och solig höst ända fram till slutet av november och efter det fem minusgrader och ett tunt snötäcke ända fram till våren. Tack.
Av någon konstig anledning lockas jag varje höst av att sticka eller virka nånting. Aldrig annars, utan bara på hösten. Då hjälper inget annat än att bege sig ut på garninköp. Oftast stickar jag nånting smått som en scarf, mössa eller sockor, eftersom mitt tålamod sällan räcker till för större projekt. Egentligen känns det också i fingrarna, men att sticka eller virka är alldeles otroligt terapeutiskt!
Kanske man dessutom borde lära sig att följa mönster, eftersom jag oftast brukar komponera själv. Eftersom jag gillar att handarbeta (och att komponera egna grejer), har jag med åren lärt mig att man får precis det man råkar få just den gången …
Eija Holopainen
Närvårdare som försöker klara av ekorrhjulet och erkänner sig vara lätt att övertala.
översättning Mikael Heinrichs
