Hade man kunnat göra det annorlunda?

Mikael Heinrichs.

Delar av den här texten har publicerats redan tidigare i ÅU, men ämnet kändes trots allt så pass angeläget att jag inte kunde låta bli att ta upp det igen.

Det handlar förstås om Skolorna tillsammans-jippot på centralidrottsplanen förra torsdagen.

Arrangemangen på plats löpte smidigt och bra, barnen och ungdomarna verkade ivriga och engagerade och de som faktiskt hade nöjet att se spektaklet var säkert nöjda.

En tanke slår mig spontant efter att jag sett uppförandet. Då man tänker att inmarschen och utmarschen innan och efter själva uppträdandet tog ungefär lika länge som själva showen, tycker man att det kunde har gjorts på nåt annat vis.

Då man en gång bemödat sig att bygga upp en enorm scen, rigga ljus- och ljudanläggningar och framför allt samla alla närmare 2 000 elever (faktum är att eleverna som i verkligheten var på plats kanske uppgick till ungefär hälften av den siffran baserat på bilderna – men en imponerande skara oberoende) till idrottsplanen kunde man ha ordnat nåt annat gemensamt program på samma gång.

Det är ändå en så pass unik företeelse att det känns som ett slöseri att bussa in och ut en massa elever utan att de knappt hinner umgås. Visst, en stor del av eleverna åt lunch i skolcentrets matsalar, men då också i olika pass – inte så att de umgicks desto mer tillsammans.

Dessutom är jag övertygad om att många mor- och farföräldrar säkert gärna hade sett sina barnbarn uppträda – men nu var läktaren så gott som tom. Om man räknade till 30 personer var man kreativ.

Kanske man till och med hade kunnat bjuda in seniorer eller dagvårdsbarn från olika enheter och gjort det hela till ett generationsöverskridande evenemang som alla skulle minnas i åratal framöver?

Visst, jag inser att det också handlar om säkerhet, integritet och jämlikhet – skärgårdsskolornas anhöriga hade knappast haft möjlighet att delta med tanke på avstånden och resetiderna.

Det här är på inget vis ett klagomål – arrangemangen på plats löpte smidigt och bra, barnen och ungdomarna verkade ivriga och engagerade och de som faktiskt hade nöjet att se spektaklet var säkert nöjda.

Men flera hade nog varit förtjänta av det nöjet.

Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *