Ett fantastiskt EM

Mikael Heinrichs.

Jag kan helt enkelt inte låta bli att lovorda det fotbolls-EM som fick sin festliga avslutning förra söndagen då värdnationen Holland tog sitt första EM på damsidan genom att vinna ett av turneringens stora överraskningsländer Danmark med 4–2.

Det spelades tidvis riktigt bländande fotboll, med betoning på ordet fotboll – inte damfotboll. Precis som flera krönikörer tidigare konstaterat var årets EM-slutspel kanske det definitiva genombrottet för damfotbollen.

Det allra bästa med de spektakulära tittarsiffrorna är kanske ändå det att de som såg matchen fick se en verkligt välspelad och spännande match.

Det faktum att finalmatchen i sina bästa stunder enligt Finnpanel sågs av 451 000 finländare (plus dem som såg på matchen via svensk tv till exempel på Åland och i Österbotten) berättar klart och tydligt att damfotboll, fotboll, intresserar – också fast Finland inte nödvändigtvis spelar.

Så här långt har de finska damerna spelat tre EM-slutspel (2005, 2009 och 2013), vilket är exakt tre fler än herrlandslaget mäktat med. Må vara att Finlands ställning på damfotbollskartan inte längre är vad den varit under epoken som en av föregångarna nu då andra, stora fotbollsnationer insett vikten av att satsa också på damfotbollen.

Ändå känns det mer sannolikt att damlandslaget får göra ett fjärde slutspelsframträdande innan herrarna ens debuterar.

Det allra bästa med de spektakulära tittarsiffrorna är kanske ändå det att de som såg matchen fick se en verkligt välspelad och spännande match, värdig epitetet EM-final.

Det var ett sant nöje att på distans följa med slutspelet med sina regelbundna kvällssändningar. Den match som kanske ändå främst etsat sig fast i minnet var kvartsfinalen mellan uppstickaren Danmark och damfotbollens regent Tyskland. Danmark slog ut de sexfaldiga (!) Europamästarna med 2–1 efter Theresa Nielsens sena segermål.

Tittar man lokalt kan man inte låta bli att se på hur det går för Piffens representationslag i fotbollen. Herrarna har det motigt värre, damerna går det däremot riktigt, riktigt bra för. Dessvärre syns det – åtminstone ännu – inte i publiksiffrorna (som i och för sig är rätt blygsamma på båda fronterna).

Damerna skulle utan vidare förtjäna ett större publikstöd i Pargas. Fjärdeplatsen i division 3 är inte fy skam, trots att man i tiderna blev nästan bortskämd med division 1-fotboll i flera års tid i Pargas.

Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *