Den 28 december

Tove Hagström.

Jag tror mig behöva städa arbetsrummet inför julen. Närmare bestämt skåpet i arbetsrummet. När PK utkommer vet jag om jag faktiskt firade julen i skåpet i arbetsrummet (?!), men i skåpet hittar jag i varje fall ett par lådor med dagböcker i vilka jag nu slår upp den 28 december för att göra en resa i dagens datum.

Enligt dagböckerna anno 1990 och 1995 har jag varit på Nagu församlings julfest den dagen. Jag sjöng i barnkören, så festen hörde till julen. Anteckningarna är kortfattade, men tydligen fick min kompis stickade grytlappar i julklapp den ena gången.

Den här lilla utsvävningen under mitt städprojekt ger mig en känsla av att tiden är cirkulär. Att livet rullar på. Mycket förändras, och ändå just inget.

År 1996 var jag ute på dansrestaurang Moritz i Åbo, och fick besvara frågan ”Och vad gör en sådan här ung och oskuldsfull fröken här då?” Enligt dagboken skrattade jag och mitt sällskap bara gott åt frågeställaren och gick därifrån när han blev onödigt närgången.

I flera av dagböckerna beskriver jag olika former av sjukdomar. Den högsta febernoteringen ligger på 38,6 grader. Jag har ändå, tidigare under dagen, släpat mig till butiken och besökt min pojkväns föräldrar för att använda tvättmaskinen. Men efteråt har jag enligt dagboken ”bott på soffan” (på är verkligen det rätta ordet, för jag hade en ganska hård soffa, som man satt eller låg på, inte i).

År 2001 står det att jag och min pojkvän suttit och pratat om terrorism i flera timmar.

År 2004 minns alla den 28.12. Jag skriver att jag ska ta reda på Röda Korsets kontonummer och skänka mina julklappspengar till offren för tsunamin.

Ett år skriver jag att jag inte vet om jag är redo att bli sambo. Följande år har vi hittat en bostad och slagit till.

Ett av småbarnsåren har jag plötsligt skrivit 28.1 när jag menat 28.12. Det säger ganska mycket om hur jag mådde, och texten bekräftar: ”Har igen suttit och sovit och ammat nu på kvällen”.

Jag har gått många promenader 28.12, och sett många filmer och TV-serier. Åtminstone Pretty Woman, Sleepless in Seattle, 24, Twin Peaks och Döda poeters sällskap. Förvånande nog hittar jag inga anteckningar om böcker jag läst.

Men jag har skrivit på min gradu och spelat både Monopol och Risk. Ofta handlar anteckningarna om att göra inget. Det är något jag längtar efter, eller något jag har svårt att klara av. Och antingen har jag sovit för lite eller för mycket.

Den här lilla utsvävningen under mitt städprojekt ger mig en känsla av att tiden är cirkulär. Att livet rullar på. Mycket förändras, och ändå just inget.

Jag önskar dig goda dagar under år 2018!

Tove Hagström
Lärare, psykodramatiker och egenföretagare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *