Manskörssång i nästan 200 år – var finns nästa generation?

Robert Helin

Manskörssången i Finland firar 200-årsjubileum nästa år. Det som började som kvartettsång i mindre kretsar i Åbo har vuxit och spridits över hela Svenskfinland. Idag brottas dock många körer med samma problem: en åldrande sammansättning sångare med ytterst få medlemmar födda på 60-, 70- eller 80-talet.

Manskören som samhällsfenomen i Finland är alltså äldre än både järnvägen och telefonen. En traditionsbärare av rang alltså, men den långa historien kan ses både som en välsignelse och förbannelse. En alltför stark betoning av gamla traditioner kan avskräcka den yngre generationen.

De djupt rotade historiska rötterna syns tydligt i repertoaren och i körens uppträdande och detta kan leda till en ensidig och inte helt rättvis bild av vad manskörssång egentligen innebär.

Även en ovan sångare klarar av att följa med sin stämma i en grupp.

Fyrstämmig manskör kan vara både pompös och innerlig, dånande stark eller ömt viskande. Med en god balans mellan djupaste bas, stadiga mellanstämmor och klaraste tenor kan en manskör åstadkomma en otrolig variation vad gäller dynamik, klang och harmonier.

Amatörkörer på mindre orter som Pargas är ju tvungna att kompromissa en del vad gäller ambitionsnivå, men generellt kan man väl ändå säga att ju större numerärt antal desto större valmöjligheter gällande till exempel körens repertoar.

Ett ofta hört argument vid olika värvningsförsök är ”Jag har inte tid”. På grund av arbets- eller familjesituation känner många män idag att de helt enkelt inte hinner eller orkar engagera sig i kanske ytterligare en hobbyverksamhet – och körsång är onekligen en verksamhet som lätt tar upp en stor del av fritiden.

Modern teknik kommer här till god hjälp när stämövning på egen hand kan göras med hjälp av ljudfiler på dator, pad eller telefon var som helst, när som helst det passar in i ett annars hektiskt schema.

Att sjunga i kör kräver förstås en hel del av en enskild sångare, framför allt motivation och samarbetsvilja. Körsång är ju i princip en hobby som kan utövas utan några extra (läs dyra) hjälpmedel: var och en har sin egen röst med ett visst tonomfång och klangfärg och dessa egenskaper kan dessutom med idogt övande utvecklas.

Även en ovan sångare klarar av att följa med sin stämma i en grupp, genom att härma andra.

Kunskaper i notläsning, tonträffning och annan musikteori har aldrig hört till inträdeskraven i Kombi-kursen ”Pargas manskör”. Viljan att utveckla sig själv, att lära sig använda sin röst på olika sätt och att uppträda i grupp är desto viktigare egenskaper för en nybörjare.

Just gruppandan och känslan av att höra till ett sammansvetsat gäng med ett gemensamt mål är säkert en av de viktigaste orsakerna till att många sångarkarriärer sträcker sig över decennier, till och med över ett halvt sekel.

Om det bland karlfolket i Pargas med omnejd skulle finnas en representant per årskull (åren 1960-1989) tillräckligt intresserad för att from och med hösten ta steget och ansluta sig till vår lokala traditionsrika manskör, skulle sagda manskör i praktiken bli dubbelt större!

Robert Helin

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*