I stället försöker jag skapa förväntningar på det nya året. Jag tänker på allt roligt som kan hända och om det är nån sak som jag vet blir av, brukar jag tänka mig in i det som kommer att hända och suga på karamellen!
Jag vet att nästa år blir det två fjällvandringar för min del. I juli skall jag vandra från Utsjoki 100 km mot sydväst genom Paistunturis ödemarksområde. Området är stiglöst kalfjäll med ett par ödestugor i utkanterna.
Förväntningarna blandas med oro som jag försöker dämpa genom att gå igenom vad som kan hända. Håller tältet för vindarna i öppen fjällterräng? Mitt gamla tält var tungt och jag har skaffat ett mindre och lättare. Det gamla hade tre aluminiumbågar tvärs över, det nya har endast en båge längs med. Vad händer om vinden pressar ihop tältet så bågen knäcks? Så gick det med ett tält som låg granne med mitt i Kebnekaise.
Jag drömmer om att få se en sandtärna. Ganska futtigt, men ändå på något sätt viktigt för mig!
Mitt i ödemarksområdet ligger ett kärrområde som är ungefär 40 kvadratkilometer stort. En rät linje från Utsjoki till Sulaoja, som är vandringens slutpunkt, går rakt över kärret. Om jag rundar söder om kärrområdet måste jag vada över flera stora åar, väljer jag det norra alternativet blir vandringen 20 km längre! Hur skall jag göra om jag försätter mig i en situation där jag måste välja mellan risken att vada över en strid å eller gå en lång omväg?
Senare på hösten blir det en ny vandring med ett antal pargasbor. Då går rutten från Hetta till Pallas, 55 km längs krönet på Finlands längsta fjällkedja med de bästa fjällvyerna man hittar i Finland. Längs den rutten finns övernattningsstugor och jag känner ingen oro, endast positiva förväntningar!
Förutom konkreta planer för det nya året kan man också ha drömmar! Vanligen är drömmarna sådana att man inte själv kan påverka vad som sker. Jag drömmer om att få se en sandtärna. Ganska futtigt, men ändå på något sätt viktigt för mig! I somras fanns en sandtärna i Limingo, faktiskt för sjätte sommaren i rad. Sandtärnorna häckar runt Medelhavet, men den här tärnan hade tydligen fattat tycke för en av våra fisktärnor på övervintringsområdet och följt med till Finland!
Under sommaren besökte jag Limingo fyra gånger och försökte få syn på sandtärnan. Jag blev helt förtvivlad då jag såg hur enormt stora Limingobuktens vassområden är!
Sandtärnan fanns tyvärr alltid på andra sidan vassarna fem kilometer bort eller ett par kilometer västerut bakom en udde så att den inte syntes.
Just nu bör sandtärnan finnas i Västafrika. Ibland tänker jag på den och alla faror som hotar den. Tärnor kan bli upp till 30 år gamla om de inte råkar bli byte för en rovfågel. Jag hoppas att den klarar sig med livet i behåll och att den återvänder till Limingo ännu en sjunde gång så att min dröm kan gå i uppfyllelse!
Jag önskar att också alla andra har förväntningar på det nya året och att alla har drömmar som kan förverkligas! Genom drömmar och förväntningar blir vi förankrade i framtiden! Gott nytt år 2016!
Kari Penttinen
