Ellinooras vardag består av juridikstudier och golf

Ellinoora Moisio. PK-arkiv.
Ellinoora Moisio. PK-arkiv.
Archipelagia Golf Clubs unga talang Ellinoora Moisio studerar första året kriminaljuridik vid University of North Carolina Wilmington i USA. Tack vare ett fullt stipendium kan hon också träna golf dagligen.
– I praktiken är det fullt upp på vardagarna. På förmiddagen är det föreläsningar i cirka tre timmar och sedan blir det golfträningar som räcker 3-5 timmar. Sedan borde man studera lite och sköta andra saker. Så med andra ord behöver man inte fundera vad man skulle göra, berättar Ellinoora Moisio i vår e-postintervju.
Under den första höstterminen löpte studierna bra och även den andra terminen har startat bra. Ellinoora berättar att studierna består av ”university studies” och ”major studies”.
– University studies liknar våra gymnasiekurser och de har man huvudsakligen under de första två studieåren. De består av så kallade allmänbildande kurser såsom geografi och matematik. Språkmässigt är de inte alltför utmanande eftersom kunskapen är bekant redan från gymnasiet och terminologin är rätt så lätt. Vid sidan av university studies har man major studies av det egna huvudämnet med huvudvikt på de två sista studieåren.
Hur går det med golfen?
– Ja, det har gått bra. Men början av hösten var svår eftersom det var så många nya saker på en gång och det påverkade också spelet.
Tävlingarna är främst lagtävlingar. I laget ingår fem spelare och de fyra bästa resultaten räknas med. Vårt lag vann i höst en tävling och det var den första segern sedan år 2012!
– Under hösten spelade vi tre tävlingar och mitt eget spel blev bättre mot slutet. Under vintern har vi finslipat spel och teknik och med undantag av några kalla dagar har vi kunnat träna utomhus.
Vårsäsongen startar 11 mars i Arizona. Under våren spelar vi 5-6 tävlingar beroende på hur laget klarar sig. Såsom det nu ser ut kommer jag till Finland i början av maj då skolan och tävlingarna slutar.
– Kulturskillnaderna är en del av vardagen och det tog sin tid att bli van. Fortfarande är det svårt att komma ihåg hur mycket viktigare det är här att tilltala och respektera äldre människor. Dessutom är människorna öppnare och mera sociala än i Finland. Som tur finns här även andra internationella studerande så jag är inte ensam med ”chocker”. Vi är fem finländare i detta universitet och jag har blivit lite bekant med dem. Och visst är det roligt när man på campusområdet då och då kan ropa ”moj” istället för ”hi”.
– På jullovet var jag en månad i Finland. Det var trevligt att träffa familj och vänner men det var också trevligt att komma tillbaka hit. Jag visste ju att en del av mitt liv är nu här och om fyra månader kommer jag åter till Finland.
Leena Lehtonen
040 563 8717/leena.lehtonen@aumedia.fi