Caféet Tusen och en natt charmade sina besökare

Geografilektion. Det blir något av en geografilektion då caféföreståndarna presenterar sig och sina hemtrakter för eleverna. Raja Hamdaoua, Bushra Aasar och Mustapha Achkir längst framme. Foto: Mikael Heinrichs
Under Röda Korsets vecka mot rasism har det ordnats flera föreläsningar och besök i skolorna – och förra fredagen också ett café i Björkhagens skola.
Det sorlar betänkligt i Koivuhaan koulus bibliotek denna fredag. Inte minst av den orsaken att skolans samtliga 315 elever i något skede av dagen besöker biblioteket – och likaså lärarna. Sammanlagt omkring 350 besökare får ta del av Tusen och en natts café, en programhelhet som Röda Korsets prisbelönta mångkulturella arbetsgrupp planerat tillsammans med skolan och caféföreståndarna. Men det här caféet är något helt annat än en saft- och bullestation.
I caféet bjuds det på information om syriska och marockanska seder och bruk, festklädsel och till exempel tips på hur man knyter den typiska arabiska huvudduken för olika sorters bruk.
– I torsdags besökte afghanska Ali Nofouri Paraistenseudun koulu och berättade om sina egna erfarenheter. Nofouri har bott i Finland i 16 år redan och blir snart färdig tradenom, berättar Sirkka Koivunen från den mångkulturella arbetsgruppen.
Hon är framför allt glad över att eleverna satte knäpptysta och lyssnade på Nofouris berättelse. Högstadie-elever är inte alltid den lättaste målgruppen.
De praktiska arrangemangen kring caféet i skolan sköts av marockanska Raja Hamdaoua, syriska Bushra Aasar och marockanska Mustapha Achkir. Damerna har bakat en hel del olika salta och söta delikatesser, däribland syrisk baklava, små piroger med spenatfyllning och minipizzor med bland annat sesamfrön och paprika – samt mer traditionella ”finländska” mockarutor.
– Helt för att barnen ska ha nåt bekant att mumsa i sig också, skrattar Hamdaoua.
För lärarna finns det också starkt, kardemummakryddat arabiskt kaffe samt te med kanel – barnen får blandsaft.
– Det är hur kul som helst att ordna café åt barnen, de brukar ofta vara väldigt nyfikna och intresserade av olika saker, säger Aasar.
Damerna är vana med att ställa till med olika bjudningar och har skött caféverksamhet i samband med allehanda jippon.
Achkir däremot besökte skolan redan under tisdagen för att berätta om den marockanska kulturen. Innan honom hade irakiern Azeldeen Kadham från Nagu besökt skolan i tisdags.
– Han har studerat finska varje dag i fem månaders tid och berättade sin livshistoria för barnen på flytande finska. Då det blev snack om fotboll hettade diskussionen dessutom till betänkligt, skrattar Koivunen.
De olika evenemangen i skolan i anslutning till veckan mot rasism har enligt lärarna fungerat riktigt bra ihop med de vanliga lektionerna. Man har i många lektionspass lyckats kombinera det man just då läst om med berättelser och kopplingar till gästerna som besökt klassrummen. Till exempel geografi- och religionslektionerna har blivit mer levande tack vare gästerna.
Lärarna Timo Nieminen, Piia Virtanen och Elina Vermola har varit mer än nöjda med arrangemangen samt att man lyckats få temat åskådliggjort utan att pracka det på eleverna.
– Då någon faktiskt besöker en klass och berättar om sina egna erfarenheter sjunker det bättre in än om läraren står framme i klassen och talar om vad rasism är i fyrtiofem minuter, säger Virtanen.
– Fördomar är motsatsen till kunskap och det är först genom kunskap man kan nå acceptans, säger Vermola.
Lärarna har märkt att berättelserna har öppnat ögonen för många av eleverna och fått dem att fundera över saker och ting samt väckt olika frågeställningar som sedan diskuterats i klasserna.
– De här besöken har också varit till stor nytta för våra elever med invandrarbakgrund, eftersom de inte alltid kan svara på sina kompisars frågor om saker och ting. Gästerna har däremot kunnat stöda barnen och samtidigt hjälpa dem att anpassa sig, tror lärarna.
– Ett stort tack till Sirkka för arrangemangen kring den här veckan, det har varit oerhört tacksamt för oss lärare att ta in de här delarna i våra lektioner och förankra dem i läroplanen, säger Nieminen.
I caféet haglar det ännu frågor av den stora elevskaran. Någon frågar bland annat om skolgången i Marocko och språken man talar där.
– I Marocko börjar man i skolan som 7-åring och går i skolan i 12 år, precis som här alltså. Förutom arabiska är franskan ett vanligt språk, eftersom Marocko är en tidigare fransk koloni, berättar Achkir.
Mellan varven repeterar vi några arabiska ord, hälsningen ”marhaba” och tacket ”shukran”.
Achkir berättar också om muslimernas olika högtider, om förhållandena mellan Marocko och Spanien samt sin egen släktbakgrund.
– Min pappa och min farfar hörde till berberminoriteten i Marocko och vi är hemma från landets södra delar.
Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*