Att välja och vraka

Ser man på antalet sökande till de tre lediga socialarbetartjänsterna vid barnskyddet i Pargas får man lov att dra en av två slutsatser: det var på tiden att lönen höjdes – eller det var på tiden att man åtminstone gjorde någon form av ommöblering på enheten i och med att man anställde den nya socialsekreteraren Sami Salmivirta.

Den viktigaste kontentan är att man faktiskt fick 13 behöriga sökande varav man säkerligen via intervjuer och gallring hittar de tre lämpligaste kandidaterna.

Att som tidigare söka med ljus och lykta efter socialarbetare – och kanske inte ens ha en enda behörig sökande att ta till – utan istället få lov att nöja sig med tillfälliga lösningar samt obehöriga inhoppare och vikarier känns nästan som ett minne blott.

Nu gäller det bara att omsätta de friska vindarna i praktiken och faktiskt se till att också jobbet blir skött som det ska.

Nu gäller det bara att omsätta de friska vindarna i praktiken och faktiskt se till att också jobbet blir skött som det ska – med i första hans barnens och i andra hand familjernas bästa i åtanke. Det ska inte vara den enskilda socialarbetarens bästa som ska stå i fokus – att jobbet är långt ifrån någon dans på rosor är jag alldeles övertygad om, också utan ha desto mer detaljerad insikt i exakt hur en socialarbetares arbetsuppdrag inom barnskyddet helt konkret kan se ut.

Att stadsdirektörens utredning försenas och presenteras för stadsstyrelsen först den 28 maj är i sig inte nödvändigtvis en dålig sak. Hafsverk har man sett nog av, ju mer tid man har på sig och ju bättre möjligheter att verkligen sätta sig in i dessa kvistiga frågor, desto bättre.

I och med att det tidigare medan soppan kokat på tidvis varit problem med offentlighetsprincipen, åtminstone internt, då man hänvisat till bilagor som ansetts sekretessbelagda av vissa utan att egentligen uppfylla de kriterierna (namn och personuppgifter kan faktiskt strykas eller svärtas i bilagor), får man hoppas att utredningen följer offentlighetsprincipen och faktiskt blir tillgänglig. Oberoende hur pinsamma eller problematiska saker där sedan framkommer.

Om staden – och socialenheten – ska återfå den trovärdighet man nu bränt, gäller det att fortsätta spela med öppna kort och verkligen slutföra den process man, bevisligen framgångsrikt, nu har startat. Ingen halvmesyr här heller, tack.

Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi

Läs också:

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*